I Don Quijotes kamp mot väderkvarnarna var det idag dags att träffa en förvaltare i en av innerstans yttre delar för att titta på en lösning på problemet med olämpliga brevinkast i några uppgångar.

Det hela började inte så lyckat eftersom förvaltaren inte riktigt gillade det där med att det är fastighetsägaren som ska stå för fiolerna. På väg till uppgången berättade förvaltaren dessutom att det förutom allt annat fanns ett annat stort problem, nämligen att det finns ett flertal personer närmare hundra år boendes i fastigheten.  Dessa kommer att få problem med att hämta sin post konstaterade förvaltaren. Jag imponerades naturligtvis av att så många i fastigheten lyckats uppnå en så aktningsvärd ålder och passade samtidigt på att nämna att dessa personer självklart ska få dispens om så önskas.

Väl i uppgången (som var ganska trång) tittade vi på olika tänkbara platser att placera en boxanläggning på, av vilka de flesta ratades. Den bästa platsen enligt förvaltaren var inne i en skrubb av storleken mindre hiss.

Bäst som vi står där och dividerar kommer det in en tant genom porten. Förvaltaren, artig av naturen, håller upp hissdörren åt tanten och passar på att nämna att mannen bredvid är från Posten och att han är här för att de vill ha bort brevinkasten och införa postboxar i entrén istället. Hur ser tant som är 99 år på det?

Tanten:  Jooo, men det är väl lika bra det.

Förvaltaren: Jaha?? Men nu är ju tant positiv av naturen och det är det ju inte alla som är.

Tanten: Nej, men det måste man vara. Annars fungerar ingenting. Här på väggen skulle boxarna kunna sitta till exempel. *Visar med händerna mot den vägg som Postens representant föreslagit någon minut tidigare*

Postens representant: *Ler upp till öronen*