Man vet att det kommer bli en jobbig dag i postbilen när man får ett sms av sambon redan kl.8 att bilen (den privata pajat), ringer upp och får rapporterat att motorn hackat och låtit allmänt dåligt och att motorlampan lyser=bärgare på väg .  Ganska arg över att en bil vi köpte för mindre än 3 månader sen verkar ha brakat ihop fortsätter man med kamningen.

Och som det brukar och ska göra enligt “Murphys lag” om alltings jävlighet så gick allting (nästan) åt skogen därefter. Det första som händer när jag kommer till samhället där första delen av min runda ligger, är att ett knippe reklam sprider sig vind för våg i bilen. Tack för det!

Finns det något mer irriterande än när man har reklam precis överallt? Redan nu inser jag att den här dagen är förlorad och mitt tidigare (innan samtalet med sambon) goda humör är nu helt borta. Till råga på allt hade jag ett gäng paketaviseringar med något postförskott, ingen bra dag att behöva prata med folk utmed rundan.

Som tur var var de snälla och trevliga och inte tjuriga eller bittra…(som jag varit idag) då vet man inte vad jag hade kunnat säga. Fel dag att mucka med mig!

Ytterligare 3 ggr på de 20 första minuterna av rundan får jag en reklamdusch, då inser jag att enda chansen att orka med denna dagen är att sätta i en skiva och vrida på fullt ös så att man inte klarar av att tänka…som ni förstår infann sig aldrig flytet idag!

Men nya tag imorgon, och nästa vecka börjar sommaranpassning, vilket förutom att all post kommer på morgonen, för mig också betyder 3 st 3 våningshus mindre att dela ut post till! Tackar!

Visserligen får jag istället en lite internpost-tur men det verkar ganska ok.

Sådär nu har jag varit bitter nog för idag och en hel vecka till, hoppas bara inte att det kommer kosta för mycket, hade faktiskt inte tänkt lägga hela posten lönen på bilen! Nu känns det mycket bättre och ser med stor entusiasm fram tills imorgon kl.4.30 när klockan ringer!

Over and out!

Repostar här lite regler och annat jag postat på en annan blogg tidigare, tycker det är lite kul så håll till godo:

Alla har vi på nåt sätt en relation till dem, kanske har vi sett någon på håll eller hälsat på en som kört förbi, kanske har man skällt ut en eller ett par, kanske känner man någon som jobbar som det, eller så tar man dom bara för givet utan att fundera så mycket på det eller märka av dom! Givetvis är det släktet brevbärare jag pratar om! Jag är ju själv en brevbärare, även om jag bara är sommarvikarie för 4:e (?) året i rad på samma runda…

När man ligger där och kör rally på vägarna och i byarna så finns det en del saker som aldrig upphör att förvåna en med de människor man möter på vägarna, vid vägarna och vid brevlådor osv…därför tänkte jag skriva tips på saker som “ni” andra bör tänka på och vilka regler som gäller när man har med brevbärare att göra..för det ska ni veta, att man vill inte ha brevbäraren som ovän! =)

Regler att tänka på när du möter en brevbärare!
1. En brevbärare har alltid bråttom! -detta även oavsett hur lite post det är!

2. Undvik att prata med brevbäraren! -detta oavsett hur vädret är, hur det gick för Sverige i nånting, eller hur roligt du hade på det där stället i helgen osv…ingen brevbärare har någonsin brytt sig om när folk småsnackar med en! så varför ödsla tid på det, när brevbäraren ändå kommer göra allt för att avsluta samtalet så fort som möjligt…se regel 1. (enda undantaget kan vara om man anser personen vara en kompis, eller om det faktiskt är en post-relaterad fråga…)

3. Måste du nu säga nånting till brevbäraren så nämn aldrig, aldrig och jag menar verkligen aldrig något av följande : Räkningar och reklam! - skämten om räkningar och reklam har man hört ett par hundra gånger redan efter en vecka…så snälla bespara oss dina lama skämt om att jag ska lägga alla räkningar/reklam till grannen eller behålla dem själv… vill du inte ha räkningar så skit i att köpa grejer istället eller betala allting cash, och vill du inte ha reklam sätt då upp en ej reklam-lapp på brevlådan!

4. Parkera aldrig någonting, alltså typ bil, moppe, soptunna eller dylikt inom en 5-6 m radie från din brevlåda, brevbärare hatar att kliva ur bilen mer än nödvändigt för att det tar tid…se regel 1.

5. Vet du med dig att du nån gång ibland beställer saker ur kataloger eller från internet eller du kanske är med i en bok klubb. Se då till att ha en tillräckligt stor låda, helst Postens standardbrevlåda i grå plast, den rymmer det mesta är enkel att öppna (för oss brevbärare) och kostar 50 spänn, typ… Undvik i möjligaste mån alla sorters metall-lådor, då dessa ofta är svårare att öppna och kan orsaka andra besvär för brevbäraren i form av skärsår mm! Behöver jag ens skriva att brevlådor med små inkast (och nyckel) är vad brevbärare hatar mest, eftersom det är omöjligt att få i mer än ett brev åt gången… se regel 1.

6. Skulle du få fel post utdelad hos dig, typ grannens post el liknande, ring då till närmsta postkontor och tala om detta eller sätt fast brevet i brevlådan med en lapp där det står att det är fel utdelat. Bor du på landet kan du med fördel använda ärende-brickan att sätta fast breven med! Tala inte om det för brevbäraren dagen efter, se regel 1 och 2!

7. Ska du köpa frimärken (om du bor på landsbygd) så är du väldigt välkommen till detta men försök att räkna ut vad det kommer kosta i förväg (inte så svårt, vanligt sverige-porto 5.50 utlands 10 kr) så att vi får rätt summa pengar, och betala under inga omständigheter några belopp över 25 kr i enkronor eller 50 öringar! (ja, det har hänt…)

8. Om du ser en brevbärare köra på nån väg och det går lite vingligt så behöver du inte oroa dig, brevbäraren plockar nog bara med posten fram till nästa låda…se regel 1.

9. P.g.a regel 8 kan det vara bra att vara extra uppmärksam om man skulle hamna i möte, framför eller bakom en brevbärare….

10. Utgå aldrig ifrån att brevbäraren vet vem du är! Han/Hon känner förmodligen till ditt namn och address, men det betyder inte att han/hon med automatik vet hur ditt ansikte osv ser ut. Skulle du träffa på brevbäraren före han/hon varit hos dig och du vill ha din post, fråga då inte: har du nån post till mig idag? den frågan är helt meningslös eftersom brevbäraren förmodligen inte vet vem fan du är…säg istället ditt namn eller address eller helst båda, så ska du nog få din post…

11. Skulle du vara nära att smälla med en brevbärare, men inget händer, altså ni small inte, kör då vidare…det tjänar ingenting till att hytta med näven, tuta, eller visa med tummen och pekfingret hur nära det var att vi smällde, även om DU kanske inte är van att vara nära att krocka, så är din brevbärare med största sannolikhet det flera gånger varje dag…varför han/hon förmodligen inte kommer bry sig ett skit om att det var nära, så länge inget hände!
Vänliga hälsningar en brevbärarjävel!

Tas med en god portion salt till!

Att köra fram med bil och komma rätt intill en brevlåda eller lådställning är faktiskt nästan en konst eller i alla fall något som jag skulle säga kräver väldigt mycket känsla. Det är mycket man ska tänka på när man börjar närma sig en låda/lådställning. Hur högt/lågt sitter lådan/lådorna? Vad för sorts typ, är den en posten-standard, egensnickrad av trä, liten metall eller stor som ett hus typen?

(En parentes här är ju om lådtyperna, varför envisas folk med att snickra ihop egna totalt värdelösa lådor, så att när man öppnat den har handen full av spetor? Eller ännu värre, varför säljs det fortfarande små metall lådor med pinnsmala fack som av någon anledning ska tryckas inåt för att kunna lägga i posten. Inte bara skär man sönder händer och fingrar på dessa, det går i typ 3 småbrev åt gången och reklamen får man mata i del för del! Suck… Tacka vet jag postens standardlåda i plast, ingen risk för spetor eller skärsår och du får ner en sisådär 4 klump, en ikeakatalog och en 30 småbrev och 2 tidningar utan problem!!)

Allt detta har betydelse för hur man bör närma sig lådan.

För den oinvigde icke brevbäraren kan man tycka att det bara är att köra fram till lådan öppna och lägga ner posten i lådan!

Men så är det ju inte vilket alla som kört brevbäring med bil vet! Det handlar nämligen om att komma till lådan på ett sånt vis att du kan öppna och få ner posten och eventuellt reklam så snabbt och smärtfritt som möjlighet, så att du kan komma vidare igen utan för mycket tidsförlust. Det är här känslan kommer in. Eftersom det finns nästan lika många lådställningar som olika sorters lådor så varierar det kraftigt hur man vill närma sig den. Dessutom spelar det in hur du som brevbärare är byggd!

Jag som har ganska långa armar vill inte gärna komma för nära lådan för då blir det trixigt att öppna medans en med kortare armar troligtvis behöver komma närmare. Man vill inte heller komma för långt fram eller bak med bilen för då får du en konstig vinkel på armen vilket gör att du kommer få ont i rygg/axlar, men vilket som är lagom, bestäms av vilken lådtyp det är. Du vill inte heller komma för långt ifrån lådan, då du ökar risken att du tappar brev på marken/under bilen eller att du får sträcka på dig för att lägga i lådan, eller i värsta fall, öppna dörren och hänga ut och lägga i.

Om jag tänker tillbaka var det nog faktiskt det som var svårast för mig att lära när jag jobbade min första sommar på posten. Hela första sommaren kämpade jag förutom med att lära mig kamningen, även hur man ska köra fram till de olika lådorna. På den tiden körde jag en Opel Astra, och jisses vad många backspeglar det gick åt, då jag allt som oftast kom lite för fort och för nära lådorna. På det viset är de mycket högre Renault Kangoo bättre då man oftast inte riskerar att bryta av backspeglar mot brevlådor med dem.

Idag hade jag helt tappat förmågan att angöra en brevlåda, jag körde som om det var första sommaren. Vid ena lådställningn hamnade jag alldeles för nära, nästa för långt ifrån, en var jag nära att köra ner 0sv… Tappade nog en 20 min bara på att korrigera framkörningen till lådorna.

Over and out…(shout)

Fick idag min inloggning till den här utomordentliga sommarbloggen. Vilken idè! Synd bara att mina chefer på posten inte informerat alls om denna möjlighet. Ren slump att jag i onsdags förra veckan såg en lapp som satt upphängd på en anslagstavla om att Posten skapat sommarbloggen.

Idag har varit en bra men väldigt varm dag ute i skogen, där jag tillbringar mest tid under mina arbetsdagar på posten. Min runda består nämligen till stor del av lantbrevbäring, kanske inte hushållsmässigt men körmässigt i alla fall. 13 mil är min runda varav 12 ute i skogen, vilket är himla skoj, faktiskt.

För när man lämnar samhället och spänner fast bältet så förvandlas den gamla trötta postbilen till en gul rallybil. I alla fall i mitt huvud. Idag kom jag på mig själv med att emellan varven med att plocka post och lägga den i brevlådorna så tänkte jag hur det hade kunnat låta om man haft en kartläsare med.

Ni vet:  -Nästa, hård höger. Nästa bromsa och skarpt vänster, sedan rakt fram över backe in i svag högersväng,stopp för lämning av post sedan svag vänster och akta staket och kossor till höger. Eller nåt sånt på ett ungefär…

Idag har det varit sjuhelsikes varmt i bilen, rutan har varit konstant nervevad och jag var ganska svettig redan innan jag hunnit lämna stadsbrevbärardelen. När jag sedan kommer hem, och ska äta före man hoppar in i duschen så känner jag en lukt. En lite lätt torr och dammig lukt med en speciell touch av, hur man nu ska beskriva det, men jag luktade post helt enkelt. Är det någon som förstår hur jag menar?

När man känner att man luktar post så vet man att sommaren är här…vilket sommartecken!