Nu blev jag inspirerad av Johnny och hans postbilsmodeller så här kommer mitt bidrag 
| Visa kommentarer (3) |
Kund på cykel kommer farande med andan i halsen till postens lastkaj. Hinner jag få med det här brevet? Ellbe: Ja du har tur för vi lastar precis det sista. Kund på cykel: För det är väl bilen till Västerås, samtidigt som hon pekar på lastbil med släp. Ellbe: Ja det stämmer men ditt brev kommer att åka med den här bilen istället, pekar på en liten skåpbil fylld med brevressäckar. Kund: Men det är väl den här bilen som ska till Västerås, pekar återigen på bil & släp.
Ellbe: Ja den ska till Västerås också men ditt brev får åka lite fortare dit. Kund: Så lastbilen ska inte till Västerås då? Ellbe, nu lite trött: Jo den ska till Västerås också men spelar det någon roll vilken bil som kör ditt brev dit? Kund: Är det så mycket post att det måste åka 2 bilar till Västerås? Ellbe: Ja. Skakar på huvudet och går därifrån
Denna veckan och några ytterligare veckor framöver så kommer jag och mina arbetskamrater att köra ut den gula telefonkatalogen till hushåll & företag. En inkomstkälla för Posten och ett slit för oss brevbärare. Som tur är kan vi köra lite i taget, hos oss ca 50 st om dagen, för att vi ska klara av tidsplanen med lite marginal.
Jag har “roat” mig att räkna ut hur många kilo som jag kör ut. 700 kataloger á 665 gram/st = 466 kilo. Räknar vi på hela kontoret så hamnar vi ca 10 000 kilo, 10 ton som vi sliter med bland snövallar och livsfarligt ishala gator & trottoarer. Lägg därtill all post och reklam som också skall delas ut som vanligt
När det är - 20 C på kajen kan det vara skönt att värma handskarna i luftslussen 
Ja så har då både lokalradion & NA-TV gjort sitt årliga besök på Posten inför julen. I år var det min arbetsplats som fick det celebra besöket av TV & distriktschef
Så här i dessa stressiga julkortstider passar det bra titta på julortets historia, eller hur
På Luciadagen är det tradition att Posten i Örebro bjuder in postpensionärerna på Luciafika. Så även detta år. Det brukar vara många “gamla” postisar som kommer för att få sig en lussebulle och träffa sina tidigare arbetskamrater.
Efter fikat så brukar våra tidigare postkamrater göra ett studiebesök på sin gamla arbetsplats. För många ser det helt annorlunda ut mot när dom slutade medans andra tycker att det knappt ändrats sig ett dugg. Trevligt är det i alla fall för alla parter. Men visst ser en del äldre ut? Vilken tur då att man själv fortfarande ser ung ut ;) Eller??
Det börjat att närma sig nu. Dags att varva upp och ta hand om alla julkort, paket och övrig post som redan har börjat att komma. De som också kommit är våra kära julförstärkningar. Första gänget kom redan i torsdags och resterande idag. Givetvis så var jag handledare för en av dessa julpostisar. Hans enda kontakt med posten förutom att FÅ brev var för 10 år sedan som praoelev på ett litet kontor här i närheten. Efter några första instruktioner och en snabb demonstration fick han sin första ingång, lite knixigt med både post & reklam men det gick bra. Likaså resten av rundan. När vi hade ungefär 30 minuter kvar att köra så sa min “elev” att, jag citerar ” det här var det roligaste jobbet jag haft hittils” Kul kul eller hur
Ja det är mycket att lära sig som ny postis men som tur är har vi några dagar till på oss att nöta in informationen och finslipa detaljerna. Kul är det i alla fall när det händer något som bryter den vanliga lunken. Och hur skulle vi klara oss utan alla dessa duktiga tjejjer & killar som kommer till oss för att stötta upp under den period när det är mest att göra
Brukar presentera mig som diversearbetare vilket speglar mitt postala liv rätt bra. Just nu tillbringar jag mina dagar på ett av Örebros utdelningskontor.
