Var en liten tripp ner till Rom för några veckor sedan, och tro (ursäkta vitsen) det eller ej, nästan högst upp på kupolen till Peterskyrkan hittar man en gul låda, enligt familjen håller jag tydligen alltid utkik efter postala saker när vi är ute.

Några tömningstider fanns det tyvärr inte på lådan, utan det gick väl på “Guds försyn”, som det mesta i det landet, man tömmer väl helt enkelt när lådan är full, svårare än så kan det ju inte vara.

Postade själv ett vykort där, och jodå, det kom fram.

Per

Idag var det så dags för min premiärtur på cykel till jobbet, eftersom det är ca 8 km och vintern varit hård så kanske ni förstår varför jag väntat så länge. När jag på morgonen cyklade dit så hade jag lite motvind, och jag bad en stilla bön om att vinden skulle vända, och det gjorde den….till jag skulle hem!!

Men allt var inte elände, på vägen hem efter endast några hundra meter, innan svetten hade förblindat mina ögon, fick jag syn på något bekant, men ändå inte, i dikeskanten. Jag tvärnitade min cykel och döm om min förvåning? när jag får se en handdator liggande och vila sig i diket.  Som den nitiska Posttjänsteman som jag är, det var ju trots allt Kungliga Postverkets ägodel som låg där i diket, stannade jag som sagt var och plockade upp nyss nämnda apparat. Faast skicket på den var ju inte så bra förstås. Men eftersom vi konstant saknar ca 15 st HD på vår filial, så tänkte jag att den kanske skulle kunna komma till nytta. Efter en stunds sökande i det vattenfyllda diket så hade jag fått ihop så pass många delar att jag ansåg att det fick räcka, tack och lov hittade jag bakstycket till den där serienumret sitter så jag kan ringa till Servicedesk och felanmäla den, undrar just om de kan laga den???

Nöjd med mitt fynd trampade jag så vidare de sista 7,5 kilometrarna hem, där övriga familjen väntade och stöttade upp mig såpass att jag kan sitta upprätt och skriva detta inlägg.

Får se om jag cyklar imon med……

Eder Per

Så, då var denna veckan till ända, denna veckan har varit en vecka utan en massa snö, äntligen

Våra chaufförer har nog tyckt att det har varit på tiden att få lite andrum, och äntligen kunna bära in paket till våra kunder utan att riskera att halka omkull, och att äntligen kunna dra 1000-kilos pallarna med handtruck utan att hela tiden fastna i snön

Nu ryktas det om lite nysnö, och det är nog inte mycket annat att vänta så här års, men jag tror faktiskt att det kommer en vår framöver.

Själv har jag denna veckan varit fullt upptagen med att fylla upp vårat tredjeparts-logistik-lager med moppar, så nu kan våren komma när den vill, för vem vill köra moppe i snö>?

Nu har jag bänkat mig framför “Lets Dance”, verkar inte vara något bättre att sova till i soffan.

Nya tag nästa vecka.

Tjo tills dess.

Per

Hej

Har tidigare försökt komma igång att blogga på andra håll, men har insett att eftersom mitt liv till stor del består av Posten, så känns det bättre att skriva lite om min vardag just här.

Jag håller till på Logistiksidan, alltså ingen brevbärare, utan tillhör Postens “tunga garde”.

Har märkt att de flesta som bloggar här tillhör ME, så det kanske kan vara kul för er att även en Logistikare gör sig hörd och delar vår vardag åxå.

Som sagt var så är det här mitt första inlägg, och eftersom det är söndag nu så sitter jag här och väntar bara på att det ska bli måndag igen, så att man kan få börja på igen med att serva vår befolkning.

vi hörs