Tiden har ju inte stått stilla sedan jag började min bana inom Posten. Tvärtom, mycket har hänt sedan dess. Barnet har vuxit upp och med henne jag också. Utvecklingen vilar inte, utmaningarna kvarstår. Min bana, som många andras tog sin början i mitten av 70-talet, jag började min postala odyssè på Stockholm ban.Vad som genomsyrade Posten då var att det fanns en stolthetskänsla förknippad med att vara utvald. Den är borta nu, dagens chefer ser ned på sina medarbetare, senast manifesterat i och med det tarvliga sättet Tomtebodas trotjänare behandlades på. Människor som har arbetat hela sitt yrkesverksamma liv på Posten riskerar att få gå ut i ovisshet, kanske det blir deras undergång. Posten berömmer sig om att taga hand om övertaliga,vara föredömen, klingar falskt. Människorna som ni sparkar, Peter Brännström, är gamla. Nytt arbete att få är inte rimligt. Min poång är att ni genom ert agerande driver folk i graven, kan du leva med det? Säkert kan du det i er egen klubb för inbördes beundran. Ni behandlar människor som burhöns utan pinne att sitta på, dessutom fjärran från klimatekologisk balans. Peter Brännström, dettta är ett öppet brev med en vädjan att taga förnuftet tillbaka. Låt oss glömma prestigen för den här gången.

ps, om du gitter svara; inget svammel om nödvändigheten av nedskärningar-det har vi hört till leda redan. Tänk rätt för en gångs skull. dsl

Jan Vesterdahl, Tomteboda Ut-2