“Yrkesskadad” som man är kollar jag in andra länders Post när det blir läge. I Lettlands huvudstad Riga finns både fastighetsboxar och brevlådor minsann

Som de allra flesta har noterat är förkortningar något som är väldigt vanligt i posten. Under den senaste månaden har jag stött på allsköns förkortningar, den ena konstigare än den andra.  Eller fullständigt obegripliga!

Jag börjar med några “lätta”   GSM & SSM .  Fixar ni det?  LF , LG , PU & HR . Lite svårare kanske?

PSM , IPL, FSU, PUM, MVU, Ja nu blir det riktigt lurigt

Det allra svåraste har jag sparat till sist, håll i er nu för här kommer den:  AAM !

Den som knäcker den förkortningen vinner min stora beundran och respekt.

Lycka till

Eftersom jag för en tid framöver kommer att ha andra arbetsuppgifter betyder det det att jag inte kommer att ha lika samma möjlighet att blogga som jag hittils haft.  Skulle jag få ett infall vid tillfälle så kan det hända att det kan bli ett inlägg men lika ofta som hittils blir det inte

Jag kan i alla fall sammanfatta mina 1 år & 10 månader med bloggande på följande sätt……Jättekul Det har varit roligt och intressant att läsa era inlägg och kommentarer, något som jag för övrigt kommer att fortsätta med.

Så ha det nu bra alla postisar uti Sveriges avlånga land så kanske vi “syns” igen 

Hälsningar Ellbe

Året var 1998, långt före Brev 2010 och maskinsorterat i gångordning. En tid då kundernas synpunkter var viktiga och brevbäraren började klockan 06.00! En tid när buntlådor fanns i varje gathörn och elmopeden var ny.

En bättre tid??   

Från ett av våra postombud kom detta brev till oss för vidare färd till terminalen. Eller hur är det nu, är det verkligen ett brev? Trots 37 frimärken på försändelsen så finns det väl annat som säger att det inte är ett brev, eller hur.

Efter att ha rensat garderober & lådor hittade jag några gamla reklamprylar med postloggan på. En jojo, en skoputsdosa, en klocka som jag inte minns varför jag fick och en linjal/almanacka med reklam för nya idéer, Appro! Nån som minns?

Åter igen visar sig Kung Bore från sin sämsta sida och vräker ner snö över stora delar av mellansverige. Jag hade ändå turen att få sitta i en bil men jag skänker en tanke till alla kollegor som inte hade det lika bra utan var tvugna att ta sig fram med moped eller cykel. Eftersom det blåste ordentligt så var det snödrev på många håll. Vissa vägar varken kunde eller vågade jag åka in på och vid ett par ställen fick jag vända på rutten en aning för att ta mig fram på allternativa vägar. Hur är det nu…. posten ska alltid fram? Nåja en del kunder får vackert vänta tills på måndag innan dom får sina brev. Hoppas på  förståelse för detta

Jag vet inte vilket som är värst?  Köra post i snöstorm eller köra post på livsfarligt isiga vägar? Idag var det glashalt när jag var ute på min lantbrevbärarrunda så det var till att köra med dubbla ägg under pedalerna!  På vissa sträckor kändes det som om bilen levde sitt eget liv på vägen. Jag undrar om folk (våra kunder)  verkligen förstår vilka risker och vedermödor vi postisar ägnar oss åt varje dag för att de ska få sin post? Troligtvis gör dom inte det med några undantag för de som sandar framför lådan är lätträknade!

Ibland när det är riktigt halt på landsbyggdsvägarna kan man läsa om att skolbussar är inställda. Men när läste man om eller var med om att posten ställde in turen för att det var för halt?    Kör försiktigt kollegor