Här e jag med lite dåligt samvete….. tiden har inte riktigt räckt till! Men va, sjutton, då får man komma igen.

Bland mina första inlägg på denna sida så nämnde jag att jag var ganska färsk som UC, nu börjar jag bli, om inte varm, så åtminstone ljummen, i kläderna. Den utbildning jag fick var kanon på alla sätt å vis, men man kan ju aldrig vara helt utbildad i ett sådant jobb som UC. Fortfarande dyker det upp saker, nya saker som man får ta i tu med, direkt eller så småningom.

Om inte bilar går sönder eller vägrar att starta, så är det kunder som är upprörda över brevlådor som flyttas. Alla ska dessutom vara nöjda, chefen ska vara glad och medarbetarna motiverade, kunderna lyckliga och maken bör ju iaf veta att man existerar.

Trots detta så är det ett fantastiskt jobb och kul dessutom. Att arbeta med människor har alltid varit mig varmt om hjärtat och nu är det medarbetarna som ska få förutsättningar att klara sina jobb oavsett vad som händer, ekonomin bör ju helst gå med ett + och framtiden vet vi inte mycket om. Nya utmaningar hela tiden! Med tanke på att jag är en person som gillar utmaningar så…… inte kan jag klaga inte!

Nästa vecka ska vi möblera om i lokalerna för att skapa lite öppnare miljö och bättre klimat inne. Det är också en utmaning! Så har vi beställt nya bilar eftersom TVÅ falerade inom loppet av en vecka….va ska man göra…

MIN största belöning. har jag kommit fram till, det är en NÖJD medarbetare!

Tjao