Hela denna sommaren kommer den som ska gå på Posten FC i Vellinge på eftermiddagarna få äran att träffa mig, och vice versa. Nu har jag jobbat på i fyra veckor. För fyra veckor sedan var föreläsningar, tentor och högkonsumtion av kaffe min vardag. Nu består vardagen däremot av FC, kunder, rek och paket. Kaffekonsumtionen har förlagts till förmiddagar och helger (att den någon gång kommer att försvinna helt från programmet känns ganska tvivelaktigt).

Det är första gången jag bor på heltid i Vellinge på några år. I Madrid skapade vi oss en egen liten värld med våra vänner och i vårt eget kvarter för att inte gå helt vilse i en stad med sex miljoner invånare. I Lund höll jag mig till kursare och korridorare, så hur de invånarna som inte hängde på universitetet socialiserade med varandra vet jag inte. Men jag hade faktiskt glömt bort gemenskapen som bara finns i byar. Vellinges trademark är att brevbärarna har bott granne med kunden som har en dotter som gick i någons högstadieklass och en farmor som brukar baka bullar till någons fotbollslag. Men det är trevligt med gemenskap. Överhuvudtaget är folk allmänt trevliga här.

Summa summarum så börjar rutinerna falla på plats igen som på den gamla goda tiden (aka förra sommaren), trots att ingen dag är den andra lik och att man ständigt får gå igenom nya prövningar (som det brukar stå i finare böcker). Träffade till och med en kändis en dag för några veckor sedan, men det visste jag inte om förrän långt senare. Namnminnet är bra men kort, och idrottsstjärnor är inte direkt specialistområdet.

Kändisspanandet fortsätter imorgon.