Idag var det så dags för min premiärtur på cykel till jobbet, eftersom det är ca 8 km och vintern varit hård så kanske ni förstår varför jag väntat så länge. När jag på morgonen cyklade dit så hade jag lite motvind, och jag bad en stilla bön om att vinden skulle vända, och det gjorde den….till jag skulle hem!!

Men allt var inte elände, på vägen hem efter endast några hundra meter, innan svetten hade förblindat mina ögon, fick jag syn på något bekant, men ändå inte, i dikeskanten. Jag tvärnitade min cykel och döm om min förvåning? när jag får se en handdator liggande och vila sig i diket.  Som den nitiska Posttjänsteman som jag är, det var ju trots allt Kungliga Postverkets ägodel som låg där i diket, stannade jag som sagt var och plockade upp nyss nämnda apparat. Faast skicket på den var ju inte så bra förstås. Men eftersom vi konstant saknar ca 15 st HD på vår filial, så tänkte jag att den kanske skulle kunna komma till nytta. Efter en stunds sökande i det vattenfyllda diket så hade jag fått ihop så pass många delar att jag ansåg att det fick räcka, tack och lov hittade jag bakstycket till den där serienumret sitter så jag kan ringa till Servicedesk och felanmäla den, undrar just om de kan laga den???

Nöjd med mitt fynd trampade jag så vidare de sista 7,5 kilometrarna hem, där övriga familjen väntade och stöttade upp mig såpass att jag kan sitta upprätt och skriva detta inlägg.

Får se om jag cyklar imon med……

Eder Per